En helt vanlig dag, precis som alla andra dagar
Känns surrealistiskt att äntligen ha börjat på riktigt.
Lite mindre än fem veckor kvar till praktiken börjar.
Skulle kanske var på sin plats att skaffa sig ett boende nu?
“We can never judge the lives of others, because each person knows only their own pain and renunciation. It's one thing to feel that you are on the right path, but it's another to think that yours is the only path.” - Paulo Coelho
Tiden flyter. Natt och dag hjälper oss att få kontinuitet. För vissa hjälper det inte. Kanske är det lättare att leva efter samhällets inrutade värld. I och med att vi är uppfostrade mitt i det blir det jobbigt, svårt och overkligt att försöka ta sig därifrån. Sanningen är att människor vill inte räddas. Det känns bra att leva som att vi alltid skulle finnas, behandla andra som om vi var gudar och behandla jorden som att "vad spelar det för roll vad jag gör, jag kommer ju ändå inte finnas när allt skiter sig". Det är sant. Du har rätt. Du har rätt, därför får du också göra som du vill. Världen existerar i drygt sju miljarder versioner. Hur ska vi kunna enas? Är det en på sju miljarder att vi skall kunna enas?
Jag tror det.
