Det är aldrig försent att ge upp
Oj, hur många gånger har jag försökt att kicka igång skrivandet igen?
Många gånger. Skam den som ger sig. Nu är det dags igen. Sociala medier.
Hur mycket hinner man med. Jag tänkte fira livet och fredagen med att gå till botten med det här.
Säg att vi sover åtta timmar och jobbar åtta.
Har minst en timme mellan sängen och jobb och en timme mellan jobbet och hem.
Då är vi uppe i arton timmar. Sex timmar kvar. Nu ser ju verkligen inte ut såhär, det vet vi.
Säg minus två timmar till då. Då har vi fyra timmar kvar av dagen.
Säg att jag är intresserad av sociala medier. Jag tycker det är viktigt och värderar att vara aktiv på internet.
Skall jag vara aktiv på twitter, facebook, instagram och blogga på en valfri portal... då behöver jag väl åtminstone en timme till det? Och jag vill äta i alla fall ett mål + ta det lugnt, dvs en timme. Då är vi nere på två timmar.
Min fråga är: Går det att vara heltidsarbetande och hålla sig aktiv på dessa sociala medier i en stor utsträckning. Går det att bli någon på nätet, i sociala medier, bli följd i stor utsträckning, om du inte är känd, jobbar med kommunikation med stort fokus på nätet som arbetsplats eller är studerande?
Nåväl. Jag undrar i alla fall hur vissa får tiden att täcka till. Visserligen är tid inget man har utan något man tar sig. Förvisso. Men ändå. Kom igen liksom.
Skiten, jag definierar texten ovan som skit då jag efter jag skrivit klart känner att det var lite som ett bidrag till ordbajsnings SM. En mängd ord, om ett potentielt bra och intressant ämne, som jag lyckades göra total ointressant. Nåväl, vi försöker igen.
Upptäckte precis Podcast.
Inleder med Filosofi från Oxford University.
Lyckan är total då jag inser att varje spår är mer än en timme långt.
Vad ÄR sociala medier?
Frågan jag kanske skulle ställa mig är VAD sociala medier gör med oss.
Att vi (speciellt unga människor) lever mycket av våra liv genom internet är ingen nyhet.
Men vad betyder det?
Som blivande friskvårdsterapeut måste jag lyfta fram de fysiologiska aspekterna.
Våra kroppar är som de var på stenåldern. Vi mår bra av att röra oss.
Men det där är ju gammalt, det där vet alla om.
Vår identitet då?
Bekräftelse.
Kan sociala medier fylla tomrummet?
Eller skapar det kanske ett nytt tomrum? Skapar det ett nytt begär vi inte hade tidigare?
Samtidigt har det visat sig genom undersökningar att de som är utanför samhället, ensamma människor, finner självbekräftelse av t ex facebook. Där har de sociala medierna en viktig funktion.
Företagens använde av de sociala medierna då?
Minns USA tidigare i år. Det var knappt en reklam på tv där företaget i fråga inte hänvisade till företagets facebooksida. "Gilla oss" ser vi ofta numera. Det är ju till och med så att det går att "köpa" till sig likes numera. Det är bara en tidsfråga innan företag inser att de inte kan använda sig av likes som en marknadskatalysator. Dock kommer antagligen storytellingen vara en grej som kommer allt mer. Dvs att personifiera och mänskligöra de fysiska produkterna och tjänsterna för att veckan känslor och engagemang hos mottagaren.
Nåväl. Tröttheten är påtaglig.
På återseende.
Lyckades jag lämna sista ordet med min värdighet i behåll?
Jag vill tro det.